Dessie – en hjärtebarnsmamma ♥

Fredagen den trettonde började mina förvärkar bli mer.. värkar. Fick veta på obstretiska mottagningen att jag var öppen ynka 2 cm (som för övrigt är vanligt att man är länge som omföderska) och det var en del kvar på tappen som var bakåtlutad. Hinnsvepning gick åt H och det togs prover för Hepatos. En del av slemmisen lossnade sen hemma och värkarna fortlsatte att bli litta starkare.

Lördagen sprang iväg med samma styrka på värkarna.

På söndagen (den 15/4) ändrade värkarna både styrka och.. känsla. Fick ringa till förlossningen och prata med dem, och de tyckte vi skulle åka in. Packade ihop oss och väckte en sovande Alicia för att lämna henne vidare till mormor.
Väl inne blev vi väl mötta och ctg togs. Värkarna var som sagt av annan karaktär som jag inte kände igen, men enligt barnmorskorna kan man ha olika typer av värkar i olika graviditeter. Undersöktes efter ctg:et och fick domen.. 2 cm. Fick inte stanna kvar med tanke på att dessa två cm kan betyda timmar, dagar eller veckor. Åkte hem och var hemma vid tvåtiden.. helt slut både fysiskt och psykiskt.

På måndag (16/4) morgon kände jag att värkarna hade ökat, antagligen på grund av undersökningen.. den hade nock irriterat lite ;)
Timmarna gick och värkarna blev både fler och starkare. Ringde in till förlossningen igen och berättade att vi tänkte komma in lite senare.. typ ett ”bara så att ni vet-samtal”. Och vi var så välkomna så.
Tog god tid på oss, packade saker och lämnade av Alicia igen.

Styrde bilen söderut och gjorde ett stopp på Mekonomen i Örkelljunga så min käre sambo kunde springa in och hämta ett luftfilter till bilen. Under tiden satt jag med två värkar i bilen haha. Men det funkade och vi behövde ju hämta filtret ;) Blev dock för mkt när tredje värken kom och N ville snacka gojja med A ^^
Vidare mot Hbg alltså.

Kom upp på avdelningen och hälsade på personalen, fick ett rum och dom satte ctg. Den fick dock inte vara på mer än ett par minuter eftersom jag fick sådana värkar att jag hade stooora problem att vara stilla haha ;) Undersöktes och fick beskedet, 4-5 cm. Skickade sms till familjen strax innan 17.00och informerade om detta.

Sen gick allt i en rasande fart. Jag fick kläder, och sen kom värkarna med någon minuts mellanrum och bara starkare och starkare. Hjärtat var tvungen att flytta på bilen och lämnade mig, och där var det ganska ok att klara värkarna själv.. men sen var han tvungen att springa ner till kiosken som korkat nog stänger 18.00, han hann precis. Där var det dock inte lika kul att bli lämnad, men barnmorskan kom in och höjde lustgasen lite grann till mig och så fick jag pilatesbollen att sitta på.

När A sen kom tillbaka där strax efter 18 tiden så började jag få småpanik på värktopparna. Jag sa till A att han skulle hålla koll på när jag tappade kontrollen, för förra förlossningen hade dom svårt att få upp mig från bollen till sängen när jag kommit till det stadiet ;)
Sagt och gjort.. när A märkte att jag började tappa greppet lite så fixade han in personalen och dom fick upp mig i sängen för en undersökning. Där någonstans höjdes lustgasen och det var inte ofta jag släppte masken. Jag blev väldigt påverkad av den och ögonen rullade, rummet snurrade och jag var full. Sen vill jag nog inte påstå att den hjälpte så mkt mot smärtan.. men den satte mig i en annan värld ;)
Här efter har jag ingen koll på klockslag och sådant, men får rätta till det sen när jag fått journalen. Vattnet togs, och jag var öppen 8 cm då. Bara en stund senare kände jag den där tryckande känslan man där var fortfarande en kant kvar tydligen. Jag pressade och pressade och tillslut fick jag bort den där kanten och bebisen sjönk hel vägen ner i kanalen. Kroppen märkte detta och hjälpte till att krysta utan att jag styrde det själv.. med Alicia behövde jag bara krysta ett par gånger och sen var hon ute. Den här gången märkte jag att det var stor skillnad.. det hände lixom inte mycket när jag tog i, och jag tog i vill jag lova! Fick veta att bebisen hade hår och att det var nära. Jag trodde jag skulle avlida av smärta eftersom det tog sån tid och så hände det som inte fick hända.. jag hörde paniken i barnmorskornas röster. Bebisen satt fast med ena axeln. Dom lirkade samtidigt som jag tog i för kung och fosterland, och den ena barnmorskan fick trycka mig på magen. Det kändes som jag fick ”en sista chans” att pressa och då tog jag i så jag knappt fick luft och där, där fick jag ut bebisen. Klockan var då 19.20.

Bebisen visade sig vara en alldeles perfekt liten Kevin. Vi såg att han var ganska stor och gissade på strax över 4 kg, så jag lovar att vi tappade hakorna när vågen visade 5020 gram och 51 cm. Hattamåttet låg på 37,5 och allt såg bra ut :)

Jag mådde inget vidare efter förlossningen och läkare fick komma in och kolla livmodern, blod, blodtryck m.m men allt var i sin ordning. Mådde (mår) fortsatt dåligt efteråt och har väl fått förklaringen att min kropp blev chockad över att få jobba så mycket på så kort tid och eftersom han var så stor så blev det väldigt påfrestande, särskilt att gå 10 dagar över tiden.

Dagen efter gjordes ekg och hjärtultraljud på Kevin efter att läkarna hört ett blåsljud på hans lilla hjärta. Det visade sig att han har ett läckage i hjärtskiljeväggen (ASD) samt att ena hjärthalvan är förstorad. Dr. Rein (som Alicia också går hos) tror att detta är ngt som växer ihop men vill ändå ha koll.. särskilt på den förstorade hjärthalvan. Ska därför tillbaka om 3-4 veckor och ser det likadant ut då så ska han tillbaka efter 3-4 månader. Känns jättebra att veta att han inte har ngt hjärtfel, och i synnerhet inte har ngt som gör att han kan bli påverkad av det som Alicia blev. Superfantastiskt är det ju även att läkarna vill ha koll på honom!

Sen efter detta upptäcktes det att snabbtestet för gulsot gav utslag, så lilleman skulle ta blodprov för gulsot med. Blodprovet visade att han inte hade gulsot, men sen på nästa läkarkoll tyckte läkaren att han var ännu mer gul och snabbtestet visade lite högre än sist, så blev att stanna och göra ännu ett blodprov. När detta test kom tillbaka var även det negativt och vi fick äntligen klartecken att åka hem idag (torsdag den 19/4).

Många dagar på sjukhus, många frågor, prover med mera och framförallt.. mååånga dagar ifrån Alicia. Tusen tack till mormor & morfar (och ni andra som hjälpt till) som tagit hand om henne. Jag frågade henne om hon hade haft det bra, och vad hon hade gjort hos mormor & morfar.. fick svaret ”vi ha bjåkat, gjåtit, slåss och sagt fitunge!”. Haha ;)

Alicia är en stolt storasyster som älskar sin lillebjoj och tycker det är konstigt att han inte ligger i magen längre.. för mamma var ju fortfarande tjock!! Och den där konstiga mjölkmaskinen som mamma sitter med.. konstig den med! Visste ni att man har mjölk i magen? Inte i brösten, nej magen! Enligt Alicia iaf :D

Nu är jag helt slut i både huvud och händer och har säkert missat hälften av det jag skulle skriva, så undrar ni ngt så fråga så lägger jag till det ;)

Kevin Johan Olsson
5020 gram och 51cm
16 April klockan 19.20

1 (2)560412_10150971049589552_1830729997_n

930polsson468117_10150973977719552_1315991996_o

 

stats